Sometimes I wonder why


(Bildbrist, jag har inget att fota!)

Tisdag idag då. Den var ganska okej, fotbollen, lektioner, asså en helt vanlig dag helt enkelt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, allt är ju likadant varje dag.

Jo men en sak, jag vet inte varför men jag har inte någon sån där lovlängtan som alla andra har. Jaa! Snart är lov!!
Nej, jag är nog lite orolig för praon så jag ser helt enkelt inte fram emot efter lovet. Jag är fan i mig rädd för att praoa helt själv med människor jag inte ens känner. Jag har alltid varit sån, inte vågat prata med dom jag inte känner. Jag har liksom låtsats vara glad och trevlig och så, men i själva verket håller jag nästan på att spy av nervositet och försöker liksom leta efter något att prata om, heeeeela tiden.
Knäppt. Men sån är jag.
Blyg som bara den. Osäker som bara den. Nervös som bara den. Beroende av andra människor så att jag känner mig trygg? Som bara den!
Jag har alltid varit sån, enda sen jag var liten, då pratade jag knappt med mina närmsta vänner (Nej jag överdriver inte). Måste bli en ändring på det...
Men jag är ärligt talat, helt j'vlarns skräckslagen för att tillbringa två veckor med människor som kan vara vilka som helst.

puss&kram    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0